svart.
Men det blir säkert snart bättre..hoppas..
jag blir ledsen när jag läser det här. jag känner inte dig men jag har läst artikeln i UNT och jag har följt din blogg några veckor så jag tycker mig ha en ganska så bra uppfattning om vem du är endå.
Jag HOPPAS detta inlägg var ett tillfälligt deppryck, dagar när allt är svart är verkligen vädelöst men tyvärr något som måste existera för att vi sedan ska förstå och känna lyckan i dom ljusa dagarna. Du är en kämpe, alla i min familj läste artikeln och blev rörda till tårar och jag tror inte en enda prenumerant lämnades oberörd av att ha läst den.
Jag kommer aldrig någonsin förstå, jag tror inte någon någonsin kommer att förstå hur mycket smärta du genomlidigt men det jag kan förstå och det jag kan göra är att ha dig som förebild och ha dig i åtanke när jag klagar över mina "lite för tjocka lår" eller mina "fula naglar".
Inget av det har någon betydelse, egentligen.
Du inspirerar och peppar och jag avundas ditt mod.
Du är så fruktansvärt stark och du har så många som bryr sig om och tänker på dig varje dag det vet jag med hundra procent.
One of these mornings you you`re gonna rise up singing!
Be strong! Du klarar det här Alice! Du är jättestark kom igen! <3
